Det framgår av flertalet domar att AD (Arbetsdomstolen) normalt har en, ur en arbetsrättslig synvinkel, återhållsam syn på då det förekommer narkotika hos anställda.
En sådan dom är AD 52/1998. Den anställda i detta fall var en butikschef som hade förvarat och använt narkotika på sin arbetsplats. Arbetsgivaren ansåg att detta var nog för att avskeda den anställda. AD ogiltigförklarade avskedandet b.la. med anledning av att det inte gått att bevisa att den anställda använt narkotika under arbetstid. Dock ansåg AD att det inträffade var allvarligt nog för att det skulle anses föreligga saklig grund för uppsägning av den anställda.
Användande av narkotika kan dock även leda till ett avskedande och detta trots att det sker utanför arbetsplatsen, vilket domen AD 86/2005 är ett exempel på. Den anställda hade i detta fall använt såväl narkotika som dopningspreparat och arbetade som kriminalvårdare. Att den anställdas användande av narkotika och dopningspreparat ledde till ett avskedande hade här framförallt sin grund i att det är brottsligt. Detta då AD menade att brottslighet inte är kompatibelt med den yrkesroll som den anställda innehade.
Men AD kan även i vissa fall ha en mer förlåtande syn på anställda som befattar sig med narkotika. Även då det rör sig om grövre brott som försäljning av narkotika. Exempel på detta finner man i domarna AD 21/1986 samt AD 47/1999. De anställda hade i dessa fall skött sina jobb exemplariskt och de ansågs enbart ha befattat sig med narkotika utanför arbetstid. AD ansåg heller inte att försäljningen av narkotika hade haft någon negativ inverkan på arbetsgivarna trots att de anställda i båda fallen dömts till fängelse. Uppsägningen respektive avskedandet av de anställda ogiltigförklarades därför av AD.