Om delägare bryter mot bestämmelserna som man kommit överens om i aktieägaravtalet, och inte slutar med det efter påpekande, uppstår en ohållbar situation. Denna situation måste snabbt lösas snabbt varför det är bra att ha med en bestämmelse om att den brytande parten måste sälja sina aktier till övriga aktieägare. Problemet vid sådana situationer är att lyckas bevisa och snabbt fastställa att delägare har begått ett kontraktsbrott. Nekar delägaren så måste man få en domstol att avgöra saken vilket kostar pengar och tar tid. Är bolaget litet kanske man inte ser en domstolsprocess som en lösning och då är det bra att ha med en skrivning att bolaget ska läggas ned (likvideras) om parterna inte kan komma överens. Att behöva lägga ned bolaget är kanske inte det man vill behöva göra i en sådan situation men ofta en bättre lösning än att tvingas driva vidare bolaget med en delägare som bryter mot det man kommit överens om. Dock brukar hotet om att behöva lägga ned bolaget göra att delägarna skärper till sig och kommer överens. En likvidation i ett fåmansbolag kräver typiskt sett att delägarna medverkar till att bolaget ska likvideras. För att inte någon ska kunna sitta och ”sura” hemma på sin kammare är det viktigt att koppla på ett kännbart vite (en på förhand bestämd ersättning) till den som inte medverkar.
Samma behov som vid kontraktsbrott uppstår typiskt sett om någon av delägarna får dålig ekonomi (kommer på obestånd). Dels brukar en delägare som har dålig ekonomi få svårt att fokusera på att arbeta för bolagets bästa och dels är det dåligt ur kreditvärdighetssynpunkt. Kreditvärderingsinstituten värderar bolag inte bara utifrån bolagets resultat utan även utifrån styrelseledamöter eller till och med ibland även utifrån delägarnas privata ekonomier. Så hur hårt det än kan låta så kan det vara för bolagets bästa att kunna lösa ut en sådan delägare med hot om att behöva lägga ned bolaget (likvidation).