Arbetsgivare har en skyldighet till rehabilitering av anställda som är i behov av detta. Vad för typ av rehabilitering samt hur den ska tillhandahållas ska arbetsgivaren utreda i samförstånd med Försäkringskassan, skyddsombud och självfallet den anställda. Denna skyldighet till rehabilitering regleras i socialförsäkringsbalken, arbetsmiljölagen samt i Arbetsmiljöverkets bestämmelser. Det sistnämnda avhandlar rehabilitering mer ingående och tar bland annat upp hur anpassning av arbetsuppgifter är en del i rehabilitering av anställda.
Arbetsgivare har inte rätt att avsäga sig sin skyldighet till rehabilitering mot bakgrund av att en anställd vid tidigare sjukdom nekat till att delta i den rehabilitering som en arbetsgivare föreslagit. Detta givet att den anställde nekat rehabilitering längre tillbaka i tiden.
Domen AD 20/1998 exemplifierar ovan och här hade den anställde nekat till att delta i föreslagen rehabilitering vid sjukdom som låg mer än 2 år tillbaka i tiden. Arbetsgivaren hade då slutat med sina försök till rehabilitering av den anställda och fattade sedermera istället beslut om en uppsägning. Detta hade föranletts av att den anställda krävts på förstadagsintyg från det att denne nekat att delta i rehabilitering, vilka den anställda inte inkom med p.g.a. sin sjukdomsbild. AD (Arbetsdomstolen) ogiltigförklarade uppsägningen då de menade att det ej förelåg saklig grund med anledning av arbetsgivarens underlåtenhet att uppfylla sin skyldighet till rehabilitering.
Om en anställd utför sitt arbete på ett för en arbetsgivare undermåligt sätt och om detta har sin grund i försummad rehabilitering, så ska inte heller detta kunna anses utgöra saklig grund för uppsägning. Exempel på detta finns i domen AD 57/1998. Den anställda blev här uppsagd med anledning av påstått undermåligt utfört arbete. AD ogiltigförklarade uppsägningen bland annat mot bakgrund av att arbetsgivaren inte utrett om rehabilitering skulle hjälpt den anställda.
Då en anställd stått utan arbetsuppgifter, för att en arbetsgivare dragit ut på tiden med att se över lämplig rehabilitering, så kan den anställda fortfarande ha rätt till lön. Domen AD 44/2003 tar upp ett fall med en busschaufför som för en längre tid sjukskrevs för hjärtproblem. Arbetsgivaren utredde inte den anställdas behov av rehabilitering under dennes sjukskrivning. Då den anställda återkom till arbetet på deltid så stod denne därför utan arbetsuppgifter och fick heller ingen lön. Först senare så erbjöds den anställda att prova på andra arbetsuppgifter.
AD tilldömde den anställda lön för tiden denne stod utan arbetsuppgifter samt skadestånd för brott mot kollektivavtal. AD hade inga synpunkter på det olämpliga i att den anställda körde buss men menade att denne direkt kunnat få andra arbetsuppgifter. Den anställda kunde därför anses ha stått till arbetsgivarens förfogande. Att den anställda stått utan arbetsuppgifter, och därmed lön, hade alltså sin grund i att arbetsgivaren brustit i sin skyldighet till rehabilitering.