Biljettkontrollanter behandlade som boskap

Tisdag 19 augusti 2014

Securitas i blåsväder igen

Securitas har sedan 2010 fått sköta bilettkontrollerna av tunnelbanan och pendeltåg. Detta uppdrag från SL innebar bland annat att Securitas övertog samtliga anställda biljettkontrollanter som tidigare varit anställda hos SL samt att Securitas skulle debitera SL för varje kontrollerad biljett. Biljettkontrollerna och övertagandet av personal blev inte riktigt vad Securitas förväntat sig. De övertagna anställda hade fortfarande en stor lojalitet mot SL. Kontrollanternas chefer på Securitas bad dem att skriva upp mer kontroller än de utfört så att Securitas skulle kunna få ut mer pengar från uppdragsgivaren SL. Kontrollanterna vägrade och gick till media istället. Senare blev dessa biljettkontrollanter uppsagda av Securitas med en tvist om felaktig uppsägning som följd i Stockholms tingsrätt, parterna förliktes mot en ersättning på 1 750 000.

Från och med 2013 förlorade Securitas uppdraget om att kontrollera biljetterna och denna gång vann ISS. Nu krävde dock inte SL att ISS behövde överta några anställda från Securitas varför biljettkontrollanterna fick söka anställning hos ISS. Ett anställningsförfarande där de skulle komma att uppleva sig bli behandlade som boskap och behöva söka domstolens hjälp.

Då i princip alla anställda biljettkontrollanter hos Securitas var intresserade av att få ha kvar sitt jobb sökte de till ISS med vanliga personliga referenser. När ISS fick in ansökningshandlingarna kontaktade de Securitas personalansvarige för att diskutera hur referenstagningen kunde ske på smidigast möjliga sätt. Securitas och ISS kom då överens om att personalansvarige skulle ge referenser till ISS på alla sökanden från Securitas oavsett vem de uppgivit som referens på Securitas, eller om de överhuvudtaget uppgivit någon som referens på Securitas. Om det var på grund av att sättet kändes smidigt eller om det var för att ISS ville få chansen att få ut mer osminkade referenser från Securitas var det i vilket fall som helst inte en hantering som jag trodde att moderna företag använde sig av i ett land som tillämpar FNs regler om mänskliga rättigheter.

Att kunna välja vem man ger som referens tillhör de verktyg som en arbetstagare helt självständigt måste få ha rätten att få styra över och inget som en arbetsgivare ska kunna lägga sig i. Alla som har varit ute på arbetsmarknaden vet att man inte är ”bästa kompis” med alla varför man måste ha rätt att få välja vem man vill ska få berätta om högst personliga saker som sjukfrånvaro, föräldraledighet eller om ens arbetsprestationer för en ny potentiell arbetsgivare. Denna rättighet fick inte dessa anställda. Istället lämnades deras referens av den personalchef som de tidigare haft en facklig infekterade tvist med. En referens som ledde till att endast en minioritet av dessa anställda fick anställning hos ISS och ingen av de som varit mest aktiva i den tidigare konflikten. Ddet går att läsa om tidigare konflikt här, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kontrollanter-stammer-securitas_6722973.svd

Åtta av dessa biljettkontrollanter kom till mig för att söka hjälp då de inte trodde att vårt svenska system skulle tolerera den behandling som de blivit utsatta för av Securitas och ISS. Eftersom tidsfristerna för att gå till domstol för felaktig uppsägning hade gått ut var det enda alternativet att begära skadestånd av ISS eller Securitas. Valet blev Securitas då det trots allt var de som utan godkännande lämnade ut de personliga uppgifterna till ISS. Det skulle bli svårt att lyckas övertyga en domstol om att det som de blivit utsatta för även var den avgörande anledningen till att de inte fick anställning hos ISS. Då en privat arbetsgivare inte behöver motivera sina rekryteringar hade ISS i stort sett kunnat uppge vilken annan anledning som helst till vad det avgörandet skälet var till att de inte blev anställda. Då vi upplevde det som för svårt att lyckas bevisa att deras skada var att de inte fick en anställning hos ISS återstod endast att driva en talan i domstol om något som de bevisligen gjort nämligen att utan godkännande lämna ut känsliga personuppgifter till ISS.

Nivån på skadeståndet efter en överenskommelse i domstolen blev dock inte högre än 10 000 kr var vilket beror på att svensk skadeståndsrätt inte värderar kränkningar av dessa slag högt. Jag och de anställda har dock svårt att se det på något annat sätt som att de endast blev ersatta med 10 000 kr för att de ett felaktigt sätt förlorat sina jobb oavsett hur deras ärende passar in eller inte i vårt juridiska system.

Jag är dock mycket glad över att det finns hjältar som dessa sju kontrollanter som vågar driva ärenden av det här slaget trots risker och att ersättningsnivåerna är skrämmande låga, för det är också ett sätt att få till en förändring i vårt samhälle även om lagstiftningen också borde ses över.